CanonCula - Och så här blev det

Japp. Det gick snabbt.

Idag, ger jag ut adressen till min nya blogg: Cammies.webblogg.se, så se till att kika in där nu i fortsättningen:)

Så närmar sig slutet på en underbar, lång ledighet. Men snart har jag ledigt för mycket längre tid än 5 dagar. För snart är det sommarlov. Det känns lite konstigt att man gått ett år på gymnasium snart, men samtidigt ska det bli gött att vara ledig. Och sommarjobba ska man göra också. Lite duktig känner man sig då.

Annars förbereder jag mig mest för slutprov i fysik A. Om jag inte klarar det här provet, så kommer jag bli fruktansvärt sur på mig själv. Det är en sak som är klar.  För nu har jag pluggat så att jag SKA kunna allt det jag inte kunde inför de andra proven. Ingen kan säga att jag inte försökt. Och det brukar ju funka, så länge jag inte sitter i provsalen med själva provet framför mig. Då tar det stopp. Men inte den här gången, det får inte hända. Det kan inte hända.

Sedan har vi en massa annat också, men det vill jag inte tänka på just nu. Jag laddar inför att komma upp imorgon och allt det där som man brukar göra en söndagskväll.

Arbetet med den nya bloggen går framåt, om inte alltför mycket kommer ivägen kommer snart det vara en ny adress som gäller om man vill läsa mina tankar. Wiee:D

Hahaha, jag har ju fått min tandställning nu med!

In your faces! på er som sa att det skulle göra så himla ont! Visst, ont har jag haft, men inte speciellt mycket. Och eftersom Korre inte skrattade åt mig, borde jag inte prata för tokigt heller. Eller så är hon bara snäll..det visar sig när resten av världen hör mig prata på måndag. Haha.

Jag och min tandställning är redan ovänner. Han försökte lura mig att han skadade sig, jag gick inte på det. Jag försökte lura honom att han skadade mig, han gick inte på det. Kriget har börjat.

Mamma verkar tycka att jag borde ta det lite lugnare, inte stressa och få panik över allt. Men jag kan inte, för det är ju då jag får panik. När jag tar en paus, stannar upp och tänker efter vad jag egentligen håller på med.

För jag vet inte riktigt vad jag håller på med. Kan kanske jämföra det med att simma och förtvivlat försöka hålla huvudet ovanför vattenytan, samtidigt som det känns som om man bara sjunker mer och mer.

Och det är då jag slutar tänka, för det är då jag kan skita i att allt går åt h-vete, och njuta av det som finns. Kanske hjälpa ngn annan som har problem, genom att lyssna och på så sätt få undan mina egna problem, ja, jag vet inte.

Jag får inte stanna upp helt enkelt.

Lite ironiskt att världens finaste låt, vars titel står som rubrik, är så högt älskad av mig och samtidigt står för något helt annat. 

Fick nyss en rätt sjuk låt av Titti. Lite rolig, visst, men fullständigt sjuk dessutom. Eller, kanske inte..det kanske bara är för att jag itne lyssnar så ofta på sånt? Eller så är den bara sjuk. Svennebanan heter den i alla fall.

Och även i år svek jag mig själv genom att lyssna på eurovisionsskiten. Men jag missade i alla fall lite! Men, eftersom folk sagt att Norges låt var så himla bra, var jag ju tvungen att höra den. Och, tro det eller ej, jag blev kär. Kär i hela skiten, från hans fina Ajjm In lööööve wiit a fairytaale even tooo it hööörts till hans gulliga leende. Mer kan jag inte säga, förutom att jag helt och hållet tycker att det var rätt låt som vann.

Det blir mycket musik just nu, men musik är en av få saker som hjälper när man är sönderstressad som jag är. Eller snarare, har panik inför ett prov. Det förstör hela mitt liv. Och såklart, nedräkningen till onsdag. Dagen då jag får massa metallsaker, kallad tandställning, i munnen.  Jag tycker inte synd om mig själv, det är många andra som har det, och jag vet att det blir bra sen, men jag är sur. Sur för att de inte kom på för flera år sedan att jag skulle behöva tandställning och gav mig en. Då kanske jag hade sluppit den nu. Men, min envisa sak till jag, kmr knarka Ipren och fortsätta som vanligt. Tror jag.
Det är i alla fall lite skönt att det inte är skola första dagarna, så jag hinner vänja mig först.

Nu ska jag plugga så inihelskotta. Imorrn blir det andra delen av Ma A nat. Det är rätt lugnt, men sen kommer det fruktade fysikprovet och en massa andra sakelimojer. Camilla ska pugga hårt, annars blir hon inte lite sur på sig själv efteråt.

Har jag för hårda krav på mig själv? Jag tycker inte det, men andra tycker. Hm..

För några dagar sen tyckte jag att jag hade lite att göra. Jag tycker fortfarande inte att vi har så mycket i skolan, det är mer stora grejer. Däremot så hänger jag inte med i resten av mitt liv.

Det är sjukt. Jag tyckte jag hade koll på vad mina kära vänner gjorde. Nu känns det som om jag tappat alla.  Först ska jag väl be om ursäkt, säga förlåt för det. Jag vet inte varför, men jag har helt tappat det mesta. Jag orkar inte. Förlåt.

Jag vill så himla gärna prata med folk, skratta, skämta, träffa dem. Men jag orkar inte, jag är i skolan, klarar av att prata, skratta lite, men så kommer jag hem och är totalt borta. Det känns som om jag bara försöker och försöker, men vart är resultatet? Tiden rinner iväg och jag följer inte med i strömmen. Jag vill veta, men jag orkar inte ta första steget som jag brukar. Kanske blir det bättre snart, kanske inte. Tro mig, om ni pratar med mig lär jag svara, jag är fortfarande en social typ, men jag orkar bara inte börja. Den där kraften som får mig att hålla igång och vilja göra saker är borta. Men ni som kan stå ujt med det, jag saknar folket jag inte orkar bry mig om.

Knep, ja. Sant, ja.

Förlåt.  Ni vet vilka ni är, ni betyder enormt, men jag orkar inte just nu.

En riktigt skitdag.

Vaknar sur, fortsätter vara sur hela dagen. Perfekt upplägg. Not.

Plus att allt, precis allt skiter sig. Jag är bara förvånad över att jag inte hade sönder något när jag ändå höll på.  Jag hade inte blivit förvånad.

Jag trodde inte på det, men jag lyckades klara IT/OP provet efter ett totalthjärnsläpp som fick min lärare att skratta åt mig.  Jag kunde inte hjälpa det, det är så jag att få hjärnsläpp på ett sånt prov. Men det lossnade, och jag klarade av resten riktigt bra för att vara jag. Nu ska jag bara plugga upp betygen på några till prov så jag får VG i betyg, sen är jag klar. Så himla gött!

Nu är det bara massa matte och fysik kvar..jättelätt *hosthost*

Nu ska jag leta reda på något som gör mig lite gladare, innan jag ska sova tidigit idag.

Titti, kinamat, Ben&Jerrys, studsmatta.

Bättre blir det inte

Just idag var den stora glädjen att få sova riktigt länge innan jag åkte till skolan. Tji fick jag när jag vaknade halv fem, oförmögen att somna om. Efter någon timme gav jag upp och bara gick runt och var dryg ett tag.

Ett tecken på att jag behöver helg: när jag sitter på bussen tror jag det är lördag och undrar varför jag sitter på en buss istället för att vara hemma. Det går så långt att jag förvirrat ser mig omkring innan jag inser att det bara är fredag.

Idag visade det sig att jag inte kunde bli övertrött, utan har mest gått omkring som ett osocialt vrak till människa. Jag lyckades dock ha fokus på lektionerna, i alla fall några av dem. Jag insåg att jag måste plugga så himla mycket för att klara fysiken, vilket jag SKA göra och att jag ibland är bra på matte. Och såklart, avslutar jag med att inse att film och design är så sjukt skoj.

Min korre är sjuk, jag saknar henne. Det är som att sakna sin andra hälft, ingen får mig att gråta av skratt så mycket som hon. Eller förstår mig så bra. Hoppas hon är frisk snart igen.

Ibland börjar jag fundera. Vissa dagar, undrar jag hur i helskotta jag kunde välja att gå TIME. Det är ju så sjukt mycket att göra, man går sena dagar och allt det där. Men så ibland så undrar jag det motsatta. Som idag på franskan.

På fredag, ingen franska, nästa vecka, ingen franska. Dessutom har vi ingen idrott nästa vecka. Och imorrn, ett nationellt prov, sen teater och inget mer. Det känns lite som att, vart tog alla jobbiga saker att göra vägen?

Men sen så kan det ju bero på att terminen, skolåret snart är slut. Det finns inte så mycket mer kvar att göra. Men ändå, det är skoj att säga till folk med fördomar om ens linje att det inte är så jobbigt alla gånger. Sen kanske man får äta upp det någon gång också, men en sån här sak ska vara rolig för stunden, inte hela livet.

Tack vare en underbar vän, så har jag nu dessutom förstått och gjort klart programmeringsinlämningsgrejen. Det känns väldigt bra, faktiskt. Tack så hemskt mycket för hjälpen.

NI vet att jag har varit så förvånad över att jag varit glad på måndagar nu ett tag? Idag var allt normalt igen. LIka illa som vanligt. Först var allt helt solglatt och fint, jag och Korre tillbringade tiden innan första lektionen med att prata underbar (läst hemsk) engelska med varandra. Sedan rasade allt, mer och mer kan man säga.

Efter två riktigt jobbiga lektioner, som är jobbiga i vanliga fall också, men riktigt hemska om man är totalt död i huvudet, så blev det lite bättre ett tag. Och sen illa igen. Som tur är så lyckas jag och Korre oftast vara helt körda samtidigt, så ingen av oss fick lida av den andra.

Sist hade jag it/op prov. Och som väntat så klarade jag det inte. Och det är inte att ta ut saker i förskott, jag har vetat ända sen jag började träna inför det att jag förmodligen kommer få hjärnsläpp och tvingas göra om det. Men det är ju ingen idé att sitta och göra inte ett skit, lika bra att när man tränat så mycket man kan, testa och se ifall man kan klara provet. Nu fick jag hjärnsläpp på en sak som enligt mig är jätteenkelt i vanliga fall, men inte idag. På ett sätt är jag förbannad för att jag misslyckades, nu måste jag göra om det, på ett annat inte. Jag kan ärligt säga att jag är stolt över mig själv för att jag inte fått fler IG på den här kursen än jag fått, om jag sen inte klarar det sista, avgörande provet så..Jag får inget betyg, men betyget är inte det viktigaste i det här ämnet för mig. Det är känslan av att jag, totalt okunnig om datorer, faktiskt har gjort relativt bra ifrån mig på en kurs som bara handlar om hur en dator funkar. Det är inte fy skam det heller!

Även om jag nu ska plugga lite mer för att försöka klara det här provet också. Annars börjar jag få smått panik. Vi har drygt fem veckor kvar i skolan, och jag förstår inte hur vi ska hinna göra allt som vi ska göra. Det känns som ett omöjligt uppdrag att hinna med alla prov och inlämningar. Men, men, det måste ju funka på något sätt. Herregud, fem veckor och sen är jag LEDIG!.

"Det är därför det är så underbart att de redan är döda."

Jovisst, ibland är man bra.

Såg att jag hade en del besökare idag, och det gjorde mig glad. Skulle bli ännu gladare om jag fick kommentarer. Om det så skulle stå något i stil med "Fyfasen vad dålig blogg, lägg ner." Så skulle jag bli glad. För det är ju något någon tycker om min blogg, och jag vill ju bli bättre på sånt här.

Just nu kan jag ju säga att mina fingrar och min hjärna är totalt döda när det gäller att skriva. Orden kommer inte fram. Blogginläggen kommer nog komma lite sporadiskt hädanefter. Annars har jag kommit fram till att den här bloggen är en blogg där jag mest flummar runt utan att ha en mening med den. Berätta om mitt liv, javisst, men på vilket sätt?

Det är lite exprimenterande fram och tillbaka, hela tiden. Med design, skrivstil, ämnen, ja allt.  Någon gång i framtiden misstänker jag att jag kommer lägga ner den här bloggen och starta en annan. En mer seriös, mer genomtänkt, en som är mera "jag." Och som säger vad jag vill säga till världen, inte bara en massa prat om vad jag gör just för stunden.  Jag vill ha en egen stil på min blogg, en stil som inte liknar någon annans. Frågan är bara hur jag ska komma fram till den stilen.

Jag vet att jag kan skriva, det har jag fått höra tillräckligt ofta för att tro på, men jag vill kunna använda det här, och det vet jag inte riktigt om jag kan än. Tips någon?

Annars får jag väl fortsätta i samma stil och hoppas på att också jag utvecklas, både som bloggare och som människa.

Solen sken, det var underbart varmt ute och jag är ledig. Vad gör man? Jo, man lägger sig och solar. Det finns nog inget som är så gött som att ligga ute i solen, med bra musik i öronen, via en fulladdad Ipod och bara vara. Lite synd då på all den tiden att jag inte blir brun speciellt lätt, men det funkar ändå. Jag får väl fuska till mig lite brun hud senare, om det inte blir någon annars.

Förutom att ligga och steka i solen, så har jag i princip gjort ingenting. Lite dator, lite Harry Potter, annars inte mycket. Jag är så grmt trött på helgerna nu förtiden. Det funkar så länge jag är igång och gör något, då kan jag till och med verka normal, men en paus och jag är halvdöd. Inte blir det bättre av att jag har morgonsol i mitt rum, vaknar äckligt tidigt och inte kan somna om för att det är så varmt. Det är tur att man har förmågan att somna när man ligger i solen så man tar ikapp lite.

Idag har varit en oerhört slapp dag, med bara en lektion och ett prov. Fast i omvänd ordning.  Provet gick strålande bra, men det var så enormt skönt att kunna sitta där och känna att det här, det vet jag. På i stort sett alla frågor, sedan kommer det alltid någon som jag får totalt hjärnsläpp på..

Sen hade vi en lång hålrimme som tillbringades ute i solen med mycket prat och skratt. Jag och Korre är de enda som kan driva skämt hur långt som helst utan att de bli dåliga. Jag har seriöst aldrig träffat någon som är lika bra på oss som det, och jag har ändå letat. Men nej, det är bara vi som kan det. Och det gör det hela så mycket roligare.

Idag är det ju faktsikt valborg, så det var gött att sluta tidigt efter slappa lektioner. Jag ska inte säga att jag ska ut och supa mig redlös och allt det där, för det vore lögn. Nej, men jag ska iväg och träffa massa skojsiga, nya (och gamla) människor i alla fall. Men innan jag åker och träffar mina härliga människor ska jag bara vara hemma och ta det lugnt och njuta av att solen skiner, klockan är inte fyra och jag är hemma. Just idag undrar jag om det kan bli bättre? Jag tror inte det.