CanonCula - Och så här blev det

Så närmar sig slutet på en underbar, lång ledighet. Men snart har jag ledigt för mycket längre tid än 5 dagar. För snart är det sommarlov. Det känns lite konstigt att man gått ett år på gymnasium snart, men samtidigt ska det bli gött att vara ledig. Och sommarjobba ska man göra också. Lite duktig känner man sig då.

Annars förbereder jag mig mest för slutprov i fysik A. Om jag inte klarar det här provet, så kommer jag bli fruktansvärt sur på mig själv. Det är en sak som är klar.  För nu har jag pluggat så att jag SKA kunna allt det jag inte kunde inför de andra proven. Ingen kan säga att jag inte försökt. Och det brukar ju funka, så länge jag inte sitter i provsalen med själva provet framför mig. Då tar det stopp. Men inte den här gången, det får inte hända. Det kan inte hända.

Sedan har vi en massa annat också, men det vill jag inte tänka på just nu. Jag laddar inför att komma upp imorgon och allt det där som man brukar göra en söndagskväll.

Arbetet med den nya bloggen går framåt, om inte alltför mycket kommer ivägen kommer snart det vara en ny adress som gäller om man vill läsa mina tankar. Wiee:D

Fick nyss en rätt sjuk låt av Titti. Lite rolig, visst, men fullständigt sjuk dessutom. Eller, kanske inte..det kanske bara är för att jag itne lyssnar så ofta på sånt? Eller så är den bara sjuk. Svennebanan heter den i alla fall.

Och även i år svek jag mig själv genom att lyssna på eurovisionsskiten. Men jag missade i alla fall lite! Men, eftersom folk sagt att Norges låt var så himla bra, var jag ju tvungen att höra den. Och, tro det eller ej, jag blev kär. Kär i hela skiten, från hans fina Ajjm In lööööve wiit a fairytaale even tooo it hööörts till hans gulliga leende. Mer kan jag inte säga, förutom att jag helt och hållet tycker att det var rätt låt som vann.

Det blir mycket musik just nu, men musik är en av få saker som hjälper när man är sönderstressad som jag är. Eller snarare, har panik inför ett prov. Det förstör hela mitt liv. Och såklart, nedräkningen till onsdag. Dagen då jag får massa metallsaker, kallad tandställning, i munnen.  Jag tycker inte synd om mig själv, det är många andra som har det, och jag vet att det blir bra sen, men jag är sur. Sur för att de inte kom på för flera år sedan att jag skulle behöva tandställning och gav mig en. Då kanske jag hade sluppit den nu. Men, min envisa sak till jag, kmr knarka Ipren och fortsätta som vanligt. Tror jag.
Det är i alla fall lite skönt att det inte är skola första dagarna, så jag hinner vänja mig först.

Nu ska jag plugga så inihelskotta. Imorrn blir det andra delen av Ma A nat. Det är rätt lugnt, men sen kommer det fruktade fysikprovet och en massa andra sakelimojer. Camilla ska pugga hårt, annars blir hon inte lite sur på sig själv efteråt.

Har jag för hårda krav på mig själv? Jag tycker inte det, men andra tycker. Hm..

Just idag var den stora glädjen att få sova riktigt länge innan jag åkte till skolan. Tji fick jag när jag vaknade halv fem, oförmögen att somna om. Efter någon timme gav jag upp och bara gick runt och var dryg ett tag.

Ett tecken på att jag behöver helg: när jag sitter på bussen tror jag det är lördag och undrar varför jag sitter på en buss istället för att vara hemma. Det går så långt att jag förvirrat ser mig omkring innan jag inser att det bara är fredag.

Idag visade det sig att jag inte kunde bli övertrött, utan har mest gått omkring som ett osocialt vrak till människa. Jag lyckades dock ha fokus på lektionerna, i alla fall några av dem. Jag insåg att jag måste plugga så himla mycket för att klara fysiken, vilket jag SKA göra och att jag ibland är bra på matte. Och såklart, avslutar jag med att inse att film och design är så sjukt skoj.

Min korre är sjuk, jag saknar henne. Det är som att sakna sin andra hälft, ingen får mig att gråta av skratt så mycket som hon. Eller förstår mig så bra. Hoppas hon är frisk snart igen.

Ibland börjar jag fundera. Vissa dagar, undrar jag hur i helskotta jag kunde välja att gå TIME. Det är ju så sjukt mycket att göra, man går sena dagar och allt det där. Men så ibland så undrar jag det motsatta. Som idag på franskan.

På fredag, ingen franska, nästa vecka, ingen franska. Dessutom har vi ingen idrott nästa vecka. Och imorrn, ett nationellt prov, sen teater och inget mer. Det känns lite som att, vart tog alla jobbiga saker att göra vägen?

Men sen så kan det ju bero på att terminen, skolåret snart är slut. Det finns inte så mycket mer kvar att göra. Men ändå, det är skoj att säga till folk med fördomar om ens linje att det inte är så jobbigt alla gånger. Sen kanske man får äta upp det någon gång också, men en sån här sak ska vara rolig för stunden, inte hela livet.

Tack vare en underbar vän, så har jag nu dessutom förstått och gjort klart programmeringsinlämningsgrejen. Det känns väldigt bra, faktiskt. Tack så hemskt mycket för hjälpen.

NI vet att jag har varit så förvånad över att jag varit glad på måndagar nu ett tag? Idag var allt normalt igen. LIka illa som vanligt. Först var allt helt solglatt och fint, jag och Korre tillbringade tiden innan första lektionen med att prata underbar (läst hemsk) engelska med varandra. Sedan rasade allt, mer och mer kan man säga.

Efter två riktigt jobbiga lektioner, som är jobbiga i vanliga fall också, men riktigt hemska om man är totalt död i huvudet, så blev det lite bättre ett tag. Och sen illa igen. Som tur är så lyckas jag och Korre oftast vara helt körda samtidigt, så ingen av oss fick lida av den andra.

Sist hade jag it/op prov. Och som väntat så klarade jag det inte. Och det är inte att ta ut saker i förskott, jag har vetat ända sen jag började träna inför det att jag förmodligen kommer få hjärnsläpp och tvingas göra om det. Men det är ju ingen idé att sitta och göra inte ett skit, lika bra att när man tränat så mycket man kan, testa och se ifall man kan klara provet. Nu fick jag hjärnsläpp på en sak som enligt mig är jätteenkelt i vanliga fall, men inte idag. På ett sätt är jag förbannad för att jag misslyckades, nu måste jag göra om det, på ett annat inte. Jag kan ärligt säga att jag är stolt över mig själv för att jag inte fått fler IG på den här kursen än jag fått, om jag sen inte klarar det sista, avgörande provet så..Jag får inget betyg, men betyget är inte det viktigaste i det här ämnet för mig. Det är känslan av att jag, totalt okunnig om datorer, faktiskt har gjort relativt bra ifrån mig på en kurs som bara handlar om hur en dator funkar. Det är inte fy skam det heller!

Även om jag nu ska plugga lite mer för att försöka klara det här provet också. Annars börjar jag få smått panik. Vi har drygt fem veckor kvar i skolan, och jag förstår inte hur vi ska hinna göra allt som vi ska göra. Det känns som ett omöjligt uppdrag att hinna med alla prov och inlämningar. Men, men, det måste ju funka på något sätt. Herregud, fem veckor och sen är jag LEDIG!.

För en gångs skull så lyckas jag. DTS står egentligen för något så roligt som digital teather system och ingår i det som heter plugg inför prov.

Jag vet inte hur många timmar jag lagt ner, men fasen vad sur jag blir om det inte ger utdelning. Jag har lagt ner mig,och det ska fasen märkas nu!

Jag förstår inte varför, men jag är så enormt taggad just nu. På vissa saker. I skolan vill jag mest hem och sova, när jag sovit lite är jag taggad på det mesta, sen går det neråt. Jag får passa på att göra massa saker snabbt när jag orkar...

Folk i min klass har en förmåga att lyckas göra mig glad. De hittar den där perfekta stunden när jag är som mest trött på allt, säger något väldigt enkelt och gör hela min dag. Som igår så fick jag en fin komplimang, jag tror inte någon förstår hur mycket den gjorde för mig när jag just då var förbannad över att få tandställning. Och så kommer den här underbara tjejen och helt spontant säger: Camilla, du har så fin hy! och lyckan är gjord.

jag vet, ytlig är jag och det var en väldigt enkel sak. Men jag blev glad. Det var just en sån sak, som sades helt spontant som behövdes. Och idag händer något liknande. Det krävs inte mycket, men jag blir så löjligt glad. Tack för att ni lyckas, säger jag bara:)

Nu ska det läggas ner mer tid....

Om jag var en bra elev skulle det här inlägget inte skrivas nu. Utan om typ en timme. Men nu är jag inte en så duktig elev, så jag skriver.  Det är ju faktiskt svenska det här med, det måste ni hålla med om.

Annars håller vi på med ett projekt, kan man kalla det om litteratur. Om jag var en duktig elev skulle jag försöka hitta mer fakta om eller renskiva den fakta jag har om Snorre Sturlasson. Men nej.

Senare idag är det återigen dags för mig att bli Glinda. Det ska bli skoj som vanligt att få teatra sig lite. Det är oerhört gött att kunna ta på sig en annan roll och släppa allt annat som har med mig själv att göra. Jag får en paus från mitt liv helt enkelt och får gå in i ett påhittat för ett tag. Dessutom får jag ju träffa en hel hög med trevliga människor, och det är aldrig fel.

Idag var jag till tandläkaren igen. Tandställningen får jag om ca. en månad och sedan ska de sitta där..i två år. Hur ska jag överleva?

Självklart kommer jag överleva, inget tal om saken men usch vad glad jag kommer vara när jag får ta bort den och usch vad jag kommer hata den under tiden den sitter där. Jag får lita på att mina tänder blir så oerhört mycket finare efteråt. 

Trots att klockan bara är fyra, känns det som om den är betydligt mer. Och jag vet inte när jag kommer hem heller. För imorrn ska vår ljudsaga vara inlämnad och vi måste sistaminuten jobba på den. Zooköping någonting heter den. Har aldrig hört hela i sträck, men det blir nog bra. Känns de som. Vi får väl se, rolig är den i alla fall.

Förut idag var jag på gymnasiforum, tillsammans med tre andra Timeare. Förhoppningsvis såg vi inte alltför farliga ut, utan fick några fler att vilja gå vår lilla linje.  Kul var det i alla fall, ett avbrott från skolan liksom, och även om vi inte hade något internet så funkade det rätt bra. Det är en rätt jobbig känsla att inte ha internet när man ska kunna ha det, men jag överlevde ju. Det här inlägget är ett bevis på det. 

Imorrn är det nationellt prov i engelska. Uppsatsskrivande eller vad man ska kalla det. 80 minuters skrivande, det borde jag kunna få ihop något bra på. Kanske. Jag är inte direkt på skrivhumör, så jag kommer förmodligen få tvinga fram varenda ord. Och sen ska grammatiken vara rätt, och flytet och ja..allt annat man ska tänka på. Jag lär inte dö av det heller, men det finns bra mycket mer trevliga saker att göra än att skriva prov. Som att sova tex, som jag skulle gjort om jag inte haft prov. Eftersom min franska är inställd. Men nej, jag ska göra ett prov och jag ska göra det så jävla bra!

Så det så.

Sista lektionen nu. Underbart. Idag har varit en sån sjukt seg dag, jag vet inte vad det har varit med mig idag. Knepdag, helt enkelt. Det kan ju ha att göra med att jag försov mig imorse, och att jag alltid blir sådär förbannad som bara jag kan bli då. Det finns inget jag hatar mer än att försova mig, det förstör hela min dag.

Oavsett hur kul jag har under vissa stunder, återgår jag alltid till det sura, förbannade tillståndet. Bara för att jag fick stressa lite mer än vanligt innan jag åkte till skolan. Jag är rätt knep, men vem visste inte det? Det är bara jag som glömmer det hela tiden, så jag måste upprepa det dagarna i ända.

Korre är äntligen frisk, så vi härjar ganska bra. Idag, när vi ändå hade håltimme, passade vi på att gå ut och gå. Vi med våra oerhört bra lokalsinnen, tänkte att vi går längs med älven så går vi inte vilse. Och sen, när vi har gått i kanske 20 min, så inser vi att vi är vid ishallen. Och har gått ända bort till Färjestad. Fast, sen inser vi också att om vi hinner gå dit på 20 min, så är det inte speciellt långt.  På vägen tillbaka tränar vi på teater, eller snarare att imitera folk. Det var väldigt skoj, faktiskt. Korre äger helt enkelt på det. 

Vi blev lite besvikna över att vi inte hade gått så långt som vi trodde, men allt flumm vägde upp det, och dessutom lärde vi oss ju en ny sak. Att Färjestad inte ligger så himla långt bort från skolan som man kunde tro. Det om något, borde ju vara en sak man blir glad över. I en så där tio sek, innan all annan skit kommer dykande på dej igen.

Jag får iaf skjuts hem idag. Tur för mig, så jag slipper jobbiga busschaufförer.

För ett tag sedan i svenskan fick vi en uppgift. Vi ska skriva en utredande uppsats om något som vi tycker verkar intressant. Eftersom jag bloggar, och vet att det finns människor som tycker en hel del om bloggar och bloggare, bestämde jag mig för att skriva om det. Inte ett så svårt val, egentligen.

Så jag har börjat fundera lite, fördelar vs nackdelar om att blogga. Har idag börjat söka lite fakta om det, och det finns mängder med info att hitta, men inte riktigt den infon jag vill ha. Jag vill veta vad folk tycker mer specifikt.  Så, ni få som läser min blogg, kan inte jag få höra era åsikter om bloggande? Och inte bara: det är bra, utan också VARFÖR.

För den här uppsatsen ska bli bra, och nej, jag har inte för höga krav på mig själv.

Just nu har jag webbdesign. Det är riktigt skoj faktiskt, men jag är trött så jag orkar inte riktigt lyssna. Det kanske går bättre om ett tag, när jag har vaknat lite.

Igår var jag på hockey igen, denna gång med Angie och Rust. Det var oerhört skoj. Det fanns många objekt och matchen var rätt skoj. Iaf i första perioden, med mycket slagsmål och  tre mål. De andra var seeega, för då bara åkte de runt och passade puck, kändes det som. Nu är iaf FBK i semi, vilket jag är glad för. Inget enormt fan eller så, men det är skoj när laget man hejar vinner matcher och tar sig vidare. Jag ska inte säga att de spelar bra, för det har de inte gjort. De har bara vunnit, helt enkelt och enligt mig som inte kan hockey..

Tisdagens idrottslektion var skoj. Tre av mina gummor hade uppvärmningen och vi lekte en riktigt skoj lek, haha, alla såg urfåniga ut. Sen spelade vi badminton,  och eftersom jag och Angie åkte ut rätt ofta, satt vi och sjöng istället. Det roligaste var när Nannes "Håll om mig" spelades, den texten är lätt, så vi sjöng med i hela låten, och hööögt. DET var skoj.

Idag är det en dag fri från aktiviteter när jag kommer hem, vilket innebär att jag ska sova. Inte alla timmar kanske, men några. Eftersom jag är en timeare, så kommer det bli en del dator också. Det handlar om prioriteringar, som en del säger.

Jag gjorde det! Jag klarade det där bortglömda, hemska provet som innehöll fysik.
Och nu är det glömt igen.

Franskan idag var ganska kulig. Jag och Maddox satt och skrattade oss igenom det mesta, samtidigt som vi faktikst gjorde ganska bra ifrån oss med själva språket.  Det är lite jobbigt att jag är bättre på att prata franska när jag är oseriös än när jag är seriös. Å andra sidan är det roligare att vara oseriös och flumm, så det borde funka rätt bra. Vi repterade alla texter vi jobbat med i år, och det var lite hemskt när vi kom till Calixthe Beyala. Den höll vi på med aslänge, den var jättetråkig och nu ska vi göra det igen.  Vi kunde den. Det var inte kul att kunna en tråkig text, däremot att läsa den med inlevelse. Det var en lektion med mycket skratt, speciellt när läraren spelar upp Timelåten på sin dator.

Efter att skolan slutat, blev det till att gå på stan med Rust ett tag. Jag hittade en fiiin tröja på Wear It, och chinos på gina. Så nu är Camilla lycklig.

Imorrn är det engelska prov. Jag har insett att jag nog skulle må bra av att höja kraven på mig själv lite. Därför blir det plugg, plugg och plugg resten av kvällen. Med undantag för den timme jag ser på Lite to me. Den serien är grymt intressant att se på. Eller ja, har sett ett avsnitt men jag blev helt fast. Inget är lika bra som House, men det här närmar sig i alla fall.

Todays största event var helt klart Fysikprovet. Har laddat ngt så grymt hela veckan för det, för jag helt enkelt måste fixa det. Annars får jag nog Ig i betyg..eftersom jag inte klarade det förra.  Och så gick det skit.

Glömt, borta, överstruket, försvunnet. Provet finns inte mer, minnet av det är borta.

Angie följde med mig hem efter skolan. Det var riktigt skojsigt. Blev lite besviken bara eftersom hon är van att åka länsbuss länge, så jag kunde inte reta henne för det. Annars är det så kul att se folk första gången de åker länsbuss, speciellt när de åker de en längre stund också. Då har jag kul.  För jag älskar ju att reta och driva med folk.

Kittlade Rust idag, riktigt ordentligt. Det var skoj, för hon skrek..fast, nu ska hon hämnas. Det är inte lika kul, men jag tror att jag kommer överleva, frågan är bara på vilket sätt.

Iaf så gjorde jag och Angie tröstmuffins när vi kom hem till mig. De skulle vi göra om det gick skit i skolan, annars skulle vi göra happymuffins. Nu blev det tröstmuffins. Dom blev mycket goda, med chokladbitar i.  Imorrn ska vi äta upp de vi inte orkade idag.

"Han är killen med DET leendet och DEN kroppen..."  Dagens roligaste, efter svenska lektionen som bara handlade om vem som dog mest av skratt.

Me Like Tröstmuffins <3

Watch out, here comes the bitches.

Jo, det är väl ungefär så det är med mej och Angie idag.  Ingen av oss har en speciellt bra dag, så vi umgås mest med varann.  Tur är nog det för alla andra. Angie är mest sur, jag är mest nere. Tillsammans, är vi det perfekta paret som man bör akta sig för.

Det har hänt en bra sak idag. Förutom att Angie får mej att må bättre. Det var att jag klarade ITOP provet betydligt bättre än jag förväntat mig.

Annars är allt skit. Helst av allt skulle jag vilja åka hem ,lägga mig och bara grina. Men, det är ju inte riktigt jag, kanske. Att bara bryta ihop sådär. Men ja, det är tur att Angie finns, annars hade jag nog fan inte pallat att inte bryta ihop idag. Det är illa, mitt humör.

Nu ska jag göra ljud. Inte kul när man inte är glad. Fan också. 

Idag var inte riktigt min dag. I alla fall inte i början. För det första snöade det när jag skulle vänta på bussen, vilket gjorde att jag frös och blev blöt. Det är inte riktigt det jag gillar mest i världen. Och redan innan var jag småsur eftersom mitt hår såg ut som jag vet inte vad, även om jag bestämde mej för att inte bry mig så mycket om det.

Och när bussen väl kommer, håller den på att köra över mig!  Det är inte kul att se en buss sladda, och nästan ställa sig tvärsöver vägen mindre än fem meter ifrån dig. Och röra på sig dessutom..Jag trodde serisöst på att den antingen skulle åka in i mig eller göra något annat konstigt, dumt.

Det var inte det roligaste jag varit med om, kan man säga. Att sedan sitta på den där bussen i ca. 45 minuter..när den fortsätter att slira sig in mot stan..i såna stunder avskyr jag vinter. Annars är det mest is jag inte gillar med vinter, men idag var det allt. Allt som gör att det blir farligt och jobbigt att åka buss, framför allt.

Haha, min vänstra arm är full med roliga ord.  Angeliqa hade en bläckpenna, och jag var sur så hon fick skriva roliga ord så jag blev glad. Resultatet blev alla de namn jag kallas, plus de något osanna orden: Fysik är bäst.
Men glad blev jag av det iaf, och det är ju huvudsaken. Glad blir jag fortfarande när jag ser dom.

Bytt design också nu, vad tycks? Första gången jag har en egengjord header, så är lite stolt över mig själv för att jag lyckades. Alla tips som hjälpte mig finns på Designadinblogg.se.

shit, det ordet kändes konstigt att skriva. Ledig. Jo, så klart menar jag ledig från plugg, men ändå. Det var ett tag sedan jag kunde säga att jag var det. Idag kan jag, för idag har jag inget att plugga på! Hurray!

Prov i dig.skapande och redovis. i svenskan idag. Gick väl sådär på båda, men antar att jag får vara nöjd.

Annars var det en lugn, skoj dag. Jag, Rust och Maddox gick till donken, där köpte jag Mcflurry. Det var gott, även om de var lite kallt att äta på vägen tillbaka till skolan. Sen, fick jag druvsocker av Rust, vilket inte var så bra för jag blev energiig då. Det i kombination med Mcflurry, inte bra. När jag suttit still hela engelskan, hoppade jag omkring i klassrummet efteråt.  Jaja, jag lär inte äta mer Mcflurry på ett tag, och inte druvsocker heller, så då händer det inte igen.

Ikväll blir det nog att se på film, ta det lugnt och njuta av att inte behöva plugga. Det kommer bli helt underbart.

Jag tror fasen jag får panik på allt i skolan snart.  Det är grymt mycket att göra just nu, saker att lämna in, redovisningar, prov. Usch.  Det är i stunder som den här som jag undrar varför jag valde Time. Fast sen, så inser jag som så många gånger förr, att det roliga väger upp det jobbiga. Livet blir lite lättare i samma stund, och jag orkar, oftast, göra de där sakerna..Fast inte idag, känns de som.

Efter skolan kollade jag synen, för körkort. Wiieee! Själva grejen att göra de är inte så skoj, men snart får jag köra bil! Ska bara gå den där kursen...

Häromdan, när jag satt på en väldigt tråkig fysiklektion, fick jag världens flashback från nian. Det var skitläskigt, för jag funderade en stund på om jag verkligen var i rätt klassrum, med rätt klass. Typ såg mig omkring, fick syn på killarna längst fram och tyckte just då att det var helt fel. Vart var min gamla klass? Borde inte jag, just i den stunden, ha suttit i ett litet klassrum i Sannerud, och haft en fysiklektion med min gamla lärare där? Helt knäppt, men jag tyckte för några sekunder att jag såg min gamla klass där, alla timeare var främlingar och efter den lektionen skulle jag gå till lunchen med mina kompisar från Kil..Det som var mest läskigt, var att det kändes hundra procent äkta, och jag funderade verkligen på vad fan jag gjorde i det där klassrummet, med det folket. I nästa sekund, insåg jag att jag faktiskt skulle vara där, att det var time som satt där och hade lektion. Men de där korta sekunderna kändes det helt rätt att gå i nian fortfarande, fast sen kändes det ännu underbarare att upptäcka att jag faktiskt var på fysiklektion med timeare, istället.

Hoppas ni fattade något, mina tankar tar många gånger konstiga, långa vägar för att komma fram till en sak. Men iaf var det en riktigt läskig, konstig flashback.  Kanske undermedvetet längtar tillbaka dit? Fast..det har jag nog alltid trott varit omöjligt, det var så underbart att sluta nian och komma ifrån Sannerud så de finns inte. Så jag tror inte speciellt på det. Det var bara något konstigt, helt enkelt.

Imorrn är det eng redovisning som gäller. Jag, Maddox och Josefine 2x har om capitals. Får väl se hur det går, känns inte så lovande just nu eftersom jag inte kan ens hälften av texten. Så det blir till att plugga..det och en massa annan skit. Dessutom ska vi simma imorrn, hurray. Eller inte.

Just nu, kl 14.37 utspelar sig den sista, obligatoriska itop genomgången för Time1. Det är en rätt underbar känsla, faktiskt. Kommer kännas lite konstigt att inte behöva plugga ItOp snart, eller ja..behöver ju göra en hel de omprov också, men ändå. Snart är det slut, och jag kan betydligt mer om datorer än jag någonsin trott att jag skulle kunna.

Angeliqa och jag är elaka. Vi driver med folk på internet, som förmodligen velat driva med oss från början. Men eftersom vår fantasi är oslagbar och våra kommentarer rätt klockrenam så blir den personen knäckt istället. Ironiskt nog, skriver Angieliqa om just det här på svenskan just nu, och så råkar hon ut för en själv på internet.  En som dessutom har visat sig vara dum i huvudet, allt eftersom dagen gått. Först säger han sig inte förstå engelska, men sedan förstår han utmärkt bra de engelska ord vi skrivit. Och en hel del andra skumma kommentarer, men nu är han knäckt. Jag och Angeliqa har kvar våran roll som duktiga, elaka människor. HAHA!

Min Korre är sjuk igen, vilket betyder att jag måste gå på teatern själv. Teater är inte mindre skoj för det, men jag vill ha henne med mig. Det blir skojsigare då, helt enkelt.  Tomt i skolan äre också, den som fattar allt jag säger är ju inte här. Fast andra timeare har börjat fatta mina förvirrade, kringgående tankar nu. I alla fall verkar de förstå vad jag säger lite mer än förut. Eller, så bara lever jag lyckligt i min egen lilla värld och antar en massa saker igen. Eller inte.

Jag tänker tvinga Angeliqa och Lina att umgås med mig efter skolan, jag har två timmar att slå ihjäl innan teatern börjar. Men de går nog rätt bra, de hade också några timmar att slå ihjäl så de var perfekt.  Nu får de stå ut med mig, helt enkelt.

Jag är en rätt djup människa, har jag kommit fram till. Tänker rätt mycket, för mycket oftast. Såna där jobbigt, långgående tankar som liksom aldrig vill ta slut. Och det mesta diskuterar jag sedan med Korre eller Angeliqa. Angeliqa får höra de allra djupaste, mest viktiga. Korre får höra det mesta. Tur för mig att de orkar lyssna, och komma med bra svar på allt flumm, eller djupa saker jag säger.

Idag är det måndag. Konstigt va? Eftersom det var söndag igår menar jag..

Måndag innebär skola, vilket innebär massa olika skit. Typ prov, läxor osv:P Fast det är skoj där också, med alla Timeare. Som jag alltid säger..

Nu, borde jag plugga It/Op, men jag orkar inte koncentrera mej. Sen har jag läxföhör i dig.skapande, det är en skitgrej idag. Imorse var jag förbannad, och inte så lite heller. Inte blev det bättre av att bussen är sen, men världens suraste, drygaste chaufför. Kommer till skolan och ska börja dagen med fysiklabb. Kan det bli värre?  Korre lyckades dock få mej lite gladare, och vi klarade uppgiften med glans.

Jag vet inte riktigt vad jag gjort sedan dess fram till nu. Spelat lite, flummat, och typ..socialat mej med Angeliqa och musik. Förvirring, trötthet och surhet gör att jag inte kommer ihåg något mer. Det här är en riktig måndag, full av massa skit. Jag är fortfarande lite småsur, och mitt tålamod ligger på gränsen av vad jag klarar. Det är nog tur att vi har sista lektionen snart och att jag har Korre som håller mej gladare.  Angeliqa hjälpte också till, när hon satt och pratade med mej förut. Rust gör mej också glad, som alltid. Det är typ de enda jag pratat med idag, förutom lite Per och Sean.  Per gav mej en bok, jag blev gladare, Sean är Sean och gör mej gladare.

Som tur är för alla busschaufförer slipper jag åka buss hem idag, för min kära pappi slutar så att han kan hämta oss i skolan:)  Och precis fick jag reda på att jag nog slutar tidigare idag, inte med så mycket, men ändå. Det gör en alltid gladare.

Jag har fallit för trycket och installerat CS på min dator. Fredagkväll blev sista kvällen för min Ludvig utan att ha det installerat. Stackars lilla Ludvig, nu har han ett konstigt spel som tar upp plats på hans hårddisk.

Snart dags för det fruktade läxförhöret, men det ska nog gå bra. Förhoppningsvis..

PeacePuss