CanonCula - Och så här blev det

För några dagar sen tyckte jag att jag hade lite att göra. Jag tycker fortfarande inte att vi har så mycket i skolan, det är mer stora grejer. Däremot så hänger jag inte med i resten av mitt liv.

Det är sjukt. Jag tyckte jag hade koll på vad mina kära vänner gjorde. Nu känns det som om jag tappat alla.  Först ska jag väl be om ursäkt, säga förlåt för det. Jag vet inte varför, men jag har helt tappat det mesta. Jag orkar inte. Förlåt.

Jag vill så himla gärna prata med folk, skratta, skämta, träffa dem. Men jag orkar inte, jag är i skolan, klarar av att prata, skratta lite, men så kommer jag hem och är totalt borta. Det känns som om jag bara försöker och försöker, men vart är resultatet? Tiden rinner iväg och jag följer inte med i strömmen. Jag vill veta, men jag orkar inte ta första steget som jag brukar. Kanske blir det bättre snart, kanske inte. Tro mig, om ni pratar med mig lär jag svara, jag är fortfarande en social typ, men jag orkar bara inte börja. Den där kraften som får mig att hålla igång och vilja göra saker är borta. Men ni som kan stå ujt med det, jag saknar folket jag inte orkar bry mig om.

Knep, ja. Sant, ja.

Förlåt.  Ni vet vilka ni är, ni betyder enormt, men jag orkar inte just nu.

Titti, kinamat, Ben&Jerrys, studsmatta.

Bättre blir det inte

"Det är därför det är så underbart att de redan är döda."

Jovisst, ibland är man bra.

Idag har varit en oerhört slapp dag, med bara en lektion och ett prov. Fast i omvänd ordning.  Provet gick strålande bra, men det var så enormt skönt att kunna sitta där och känna att det här, det vet jag. På i stort sett alla frågor, sedan kommer det alltid någon som jag får totalt hjärnsläpp på..

Sen hade vi en lång hålrimme som tillbringades ute i solen med mycket prat och skratt. Jag och Korre är de enda som kan driva skämt hur långt som helst utan att de bli dåliga. Jag har seriöst aldrig träffat någon som är lika bra på oss som det, och jag har ändå letat. Men nej, det är bara vi som kan det. Och det gör det hela så mycket roligare.

Idag är det ju faktsikt valborg, så det var gött att sluta tidigt efter slappa lektioner. Jag ska inte säga att jag ska ut och supa mig redlös och allt det där, för det vore lögn. Nej, men jag ska iväg och träffa massa skojsiga, nya (och gamla) människor i alla fall. Men innan jag åker och träffar mina härliga människor ska jag bara vara hemma och ta det lugnt och njuta av att solen skiner, klockan är inte fyra och jag är hemma. Just idag undrar jag om det kan bli bättre? Jag tror inte det.

En kille ~17 pratar i mobilen med vad som verkar vara hans flickvän.
Killen: Jag är så kär i dig att jag skriver det på varenda sten, jag hoppas du får en i huvudet så du förstår hur jag känner.


Jag helt enkelt älskar vissa saker som dyker upp på tjuvlyssnat!

Idag blev jag arg. Riktigt arg. På en hel massa folk, och en massa andra saker. Det är inte skoj att vara mej just då, och, antar jag, inte skoj att vara i närheten av mig heller. Men jag blir så förbannad. Man gör en sak, får ett ord på att en sak ska ske, och sen sker något helt annat. Och när man sedan går och frågar, så får man inga jävla svar. Då blir jag arg. Det är inte själva grejen det handlade om som gör mig arg, utan principen.  Stå för vad ni gör, och om ni inte vet vad som hänt, säg det istället för att komma med dåliga förklaringar som inte hjälper mej att bli gladare.

Till folks allmänna försvar, det är svårt att få mig glad när jag är arg. Jag blir oftast bara på sämre humör när folk pratar med mig, och det spelar ingen som helst roll vad folk säger. 

Korre har i alla fall visat mig en helt underbar video på youtube, eftersom jag inte vågar mej på att lägga in youtubeklipp, får ni länken istället. http://www.youtube.com/watch?v=BCNAKHNRC30&feature=related

Häromdan var jag ute och tog kort, tänkte att några av dem skulle få bli till allmän beskådning.  För nu tänker jag återgå till min Harry Potter bok, eller att skriva själv. Det återstår att se.

Jepps, då var det slut på lovet då. Snart i alla fall, om några timmar eller så. Jag är lite delad för det där. Jag har absolut ingen lust att börja plugga och göra massa såna saker igen, men det kan bli rätt skoj att träffa alla igen. För jag har ju återigen haft en vecka då jag nästan inte träffat någon alls. MEN jag har ju varit sjuk. Hurra till mig för att jag har en ursäkt. Eller anledning, eller bortförklaring eller undanflykt eller...ja, vad ni nu vill kalla det.

Jag kommer sitta och snörvla i skolan imorrn, var så  säkra på det. Men det var ett bra tag sedan jag var hemma från skolan pga det, och längre ska det bli. Herregud, jag tänker inte missa ngt hyperviktigt bara för en övergående förkylning. Om det nu skulle hända något viktigt.

Om är ett väldigt fint ord. Med ordet om kan man ändra om det mesta, från att ha varit helt logiskt, till att bli fullständigt galet. Och är det något jag är bra på, så är det att villa bort folk när jag pratar, inklusive mig själv. Om jag någon gång skulle vilja förvirra med flit (händer aaldrig(A)) så är dock ordet om en bra sak att använda. Om är olycksbådande för många, om berättar om en förändring som snart kommer och det är inte alltid den är bra. Om är ett ord jag gillar.

Imorrn ska jag till skolan och skratta, OM jag inte somnar om i tron att det är söndag.

JA!
Färjestad, färjestad! :D

Igår vann de finalen mot HV71, och SMGULDET var i Karlstad!:D Så fett underbart!

Idag ska man fira Angies födelsedag med att dra till torget och kolla in hjältarna XD
Skoj ska de bli:)

Idag lös solen ute, och Cammie blev lycklig. Solen är alltid så underbar, men speciellt på våren. Konstigt nog.

Försökte sitta ute och skriva lite på svenskan, men det blev för kallt. Istället har jag suttit inne, och är nu klar med både svenska uppsats, och matteplugg inför prov imorrn. Hurra!

Jag var faktiskt ute en stund också, jag kunde helt enkelt inte låta bli. Våren och jag hör ihop.

Nu ska jag och Jonas Brothers städa mitt rum. Nej, de är inte här, men deras musik är rätt bra att städa till. Effektivt och bra går det.

Sen ska jag ladda upp inför matteprov med glass och film. Och sova.

~Imorgon kommer en ny dag~

Jag lägger min hand runt den,
tar den i min mun,den är styv och våt,
den går in och ut, det rinner vitt ur mungipan
 och jag tar ut.....TANDBORSTEN

HAHAHA, jag dör.

Humorbrevet.se är en sjukt rolig sida, iaf för mig och min humor.

Jepps, så var man hemma från sitt happy place igen då.  I samma stund som jag satte mig i bilen för att åka hem kände jag för att skrika: Nej, nej nej. Jag ville verkligen inte åka hem.

När jag är där i mitt Happy place, kan jag som sagt hålla sams med min familj.  Vi var där i 5 dagar, och jag skrek inte på dem en enda gång. Hurra för mig.  Varför kan det inte vara så här hemma också?

Haha, det var skoj däruppe. Lite skidor, mkt pulka och lite snöbollskrig. Det var mycket snö, vilket gjorde mig glad. Här hemma är jag trött på snö, däruppe passar det in.

Halva lovet har typ gått, känns det som. Om någon frågar vad jag gjort, kommer jag bara kunna säga en sak. Sovit. Jag tror jag har slagit rekord i att sova, personligt rekord då. Jag undrar lite över hur jag kunnat sova så mycket, men det är väl för att jag tagit ut all energi i skolan och nu typ tog allt slut. Jag har faktiskt känt mig lite halvdöd, men nu är det bättre, jag har ju faktiskt sovit en hel del.

Idag ska jag..skriva tror jag. Borde plugga matte också, men det får nog vänta några dagar.  Idag blir nog en sån där dag då jag borde göra massa saker, men bara sitter och stirrar rakt fram.  Fast skriva brukar gå bra. Om nu inspirationen uppenbarar sig, förstås.


Sist lite bilder från mitt happy place^^

Den så kallade snögubben..

Sportlov, hurray!
Det behövs, jag hade inte pallat att gå upp tidigt, åka buss, vara i skolan flera timmar, åka buss hem, plugga osv i många dagar till. Frågan är bara vad jag har för slags liv när jag alla timmar jag brukar vara i skolan blir lediga?

De första dagarna är fixade, imorrn åker jag och family till mitt favoritställe. Våran stuga. Jag tänker fortsätta säga stuga, oavsett vad alla andra tkr. Bara för att det huset är en gammal skola..och därför rätt stort..

Iaf, är det stället mitt happy place.  Det är jobbigt att åka dit, eftersom man lämnar alla möjlgiheter att kommunicera med omvärlden bakom sig, men herregud vad underbart när man är där. Det går inte att beskriva, men jag älskar helt enkelt att vara där. Inte bara huset jag älskar, utan hela omgivningen. Mitt happy place ger mig en paus från allt som händer här hemma, så att jag orkar ta itu med det när jag kommer hem. Det är omöjligt att gå omkring och oroa sig däruppe, man bara är. Och när man kommer hem så har man ork att göra alla de där jobbiga sakerna igen. Eller ta sig igenom jobbiga perioder i ens liv.

Mitt happy place, är underbart. Och imorrn åker jag dit, och kommer hem på tisdag eller onsdag. Som alla nog fattar, längtar jag något grymt efter att komma dit. Jag vill bort. Bort från allt som snurrar runt i min skalle just nu. Ta en paus, tänka efter lite.  Och ha kul, förstås. På mitt happy place kan jag hålla sams med min family, dessutom. Då kan jag knyta ihop lite av den där kontakten jag förstör så här hemma, när jag är förbannad och jobbig. 

I skolan idag var alla utom jag flumm, kändes det som. Det är tur att mitt naturliga tillstånd är att vara lite flumm, för då orkar jag ändå skratta lite med det flummiga folket. Annars ville jag mest hem och sova..jag tror inte jag kmr ihåg ett skit av vad vi gjorde idag..jag kmr ihåg..lite flumm från lunchen, ungefär.

- Varför kan en hjort inte ångra sig?
- Gjort är gjort!

Jag har så sjukt dålig humor, att den blir kul.

Orkar inte med all skit just nu, det blir bara för mycket.  Skolan funkar, skolan är mitt andningshål just nu.

Där är jag glad, för när jag är i skolan slipper jag undan det jobbigaste ett tag. 
Nere i en svacka just nu, tror jag. Allt är mycket jobbigare än vanligt och helst av allt skulle jag bara vilja lämna allt och gå.Men jag antar att det inte går.

Dessutom har jag ont i min tumme. Verkar som att den har gått och blivit stukad. Jag vet exakt när det hände, men jag fattar inte hur den kunde bli stukad. Det är ett mysterium för mig, ett mysterium som jag stör mig på eftersom jag inte kan använda min tumme.  Nu gör det inte speciellt ont, men ja..det är ju inte världens bästa sak att använda en stukad tumme precis som vanligt.

Färgat håret har jag också gjort. Tonat heter det väl egentligen, men jag säger färgat. Blev väl inte så himla nöjd, enligt mig syns det inte speciellt mycket. Får väl se vad folk säger i skolan imorrn, jag brukar ju kunna acceptera saker bättre om någon säger att de gillar det.
Ha, vilken typisk människa och tjej jag är när jag säger så. Som bryr sig en hel del om vad folk tycker om en.  Usch för det, skärpning Camilla. 

Usch, imorrn kommer bli en jobbig dag. Jag vet exakt varför, men det hjälper inte.  Får väl hoppas att Ipoden har tillräckligt med batteri så att jag kan  musika mig till lite bättre humör.