Sjukt

För några dagar sen tyckte jag att jag hade lite att göra. Jag tycker fortfarande inte att vi har så mycket i skolan, det är mer stora grejer. Däremot så hänger jag inte med i resten av mitt liv.

Det är sjukt. Jag tyckte jag hade koll på vad mina kära vänner gjorde. Nu känns det som om jag tappat alla.  Först ska jag väl be om ursäkt, säga förlåt för det. Jag vet inte varför, men jag har helt tappat det mesta. Jag orkar inte. Förlåt.

Jag vill så himla gärna prata med folk, skratta, skämta, träffa dem. Men jag orkar inte, jag är i skolan, klarar av att prata, skratta lite, men så kommer jag hem och är totalt borta. Det känns som om jag bara försöker och försöker, men vart är resultatet? Tiden rinner iväg och jag följer inte med i strömmen. Jag vill veta, men jag orkar inte ta första steget som jag brukar. Kanske blir det bättre snart, kanske inte. Tro mig, om ni pratar med mig lär jag svara, jag är fortfarande en social typ, men jag orkar bara inte börja. Den där kraften som får mig att hålla igång och vilja göra saker är borta. Men ni som kan stå ujt med det, jag saknar folket jag inte orkar bry mig om.

Knep, ja. Sant, ja.

Förlåt.  Ni vet vilka ni är, ni betyder enormt, men jag orkar inte just nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0