CanonCula - Och så här blev det

Angie upplyste mig för några dagar sen om att hon köpt en box med skräckfilmer så igår kväll laddade vi upp med lite godis och bestämde oss för att se någon av dem. Eftersom båda hört folk prata om filmen, men ingen av oss sett den, blev det Dawn of the dead.  Jag skrattade nästan konstant i två timmar.  Som skräckfilm var den helt värdelös, och ganska dålig annars också, men jag kunde bara skratta. Effekterna som då ansågs bra, är nu läskigt tydligt fejkade, och jag ser absolut inget bra i att de så lätt besegrar zombierna. Vart är de där skräckfyllda minuterna när man tror att alla ska dö? Men ändå, så var det rätt kul att se den. Nu har jag ju sett den. Och det är ju alltid kul att kunna skratta åt saker och ting.

Det har varit en continental (stavning?) marknad i stan också, som vi passade på att kolla in lite också. Då köpte vi sockervadd, vilket gjorde mig barnsligt glad eftersom det är något av det godaste som finns. Sen träffade vi/jag Korre ett tag också och satt i solen och njöt. Vart kom värmen ifrån liksom?



Måste bara säga att den här låten är för underbar. Jag vet inte varför, men jag är kär i den. Det är något med texten och
musiken i den som bara får allt att falla på plats. Om man uttrycker det fint. Lite mindre fint blir det bara: Den är så jävla bra, ett måste att lyssna på.