Graceful, oh so graceful
Jag har fastnat och blivit beroende av den där frasen från en av mina noveller. Eller, mer riktigt är väl att jag är besatt av hela novellen. Och jag förstår inte varför. Men den är enormt viktig för mig. Jag förstår inte varför, för jag har inte ens läst igenom hela själv, och vet inte allt som står där. Men det är väl känslan jag hade när jag skrev den kanske, eller känslan av att den blev riktigt bra. Jag vet inte, besatt av den är jag i alla fall. Speciellt den engelska, korta fraserna jag har emellan styckena. En av dem är Graceful, oh so graceful, why can't I be just as graceful? Or at least beautiful. En annan är:
Perfect. That’s the word. Only she’s perfect, and nobody else. You know it, so face the fact and get over it.
Jag vet inte, men jag älskar dem i alla fall. Konstigt nog. Men det är väl bra att jag gillar något just nu. Annars går jag mest och stör mig på det mesta. Visst tycker jag saker är skoj, men jag kan lika gärna störa mig på samma sak fem minuter senare. Skoltrötthet kallar folk det, och jag antar att det är det jag är. Och jag hatar det.
Muntligt nat.eng prov idag, gick väl hyfsat. Jag kommer aldrig bli nöjd med mig själv, och mer säger jag inte om det provet. Prov ska glömmas bort när de är gjorda, så får det gå som det går.
Imorrn är det fredag, den här veckan har gått sjukt fort. Men det är bra, nu när jag är som jag är. Ju mer jag får avklarat, desto mer slipper jag tänka på. Desto mindre att faila på nästa dag. För det är vad det känns som om jag gör just nu, failar på det mesta. Vissa saker funkar, andra inte. Oftast blir det skit av alltihop.
På lördag ska mammi firas, för hon fyller år nästa vecka. Vet inte riktigt hur mycket folk det blir, men mammis och min släkt är rätt stor, så det blir ganska många bara därifrån. Och alla andra som vill komma. Fyller jämt gör hon, annars skulle vi nog inte fira så här mycket. Men det ska bli kul. Jag älskar att träffa min pratiga, glada och galna släkt. Dom är som jag, helt enkelt. Säger felsägningar hela tiden, ler, pratar, skämtar och skrattar. Berättar om alla knasiga, eller braiga, saker de gjort sedan vi träffades sist, osv. De gör allt en släkt gör när man träffar dem. Sedan har vi ju minsting kusinen också, som det är full fart runt hela tiden. Han får en att se saker genom barns ögon igen, på ett mycket klarsyntare sätt. Hos honom finns inga stora problem, av den typ som finns hos de flesta andra jag umgås med. Det ska helt enkelt bli sjukt underbart att träffa hela tjocka släkten igen.
Vi får väl se om Titti och Korre överlever. Men det ska de nog göra, jag menar, de är ju vana vid mig.
Titti kom ut till skolan idag, kul tyckte jag, även om hon fick mig att bli flumm. Men det funkade faktiskt att skriva uppsats när man var lite flumm, hur konstigt det än verkar. Och nu har jag lite mer ideer också, hon får helt enkelt komma ut dit oftare. Möhö, sen blev det så klart en hel del tjat från oss båda när vi kom hem. Men det behövs ibland. Dessutom måste vi ju ta ikapp allt vi missat sen vi sågs sist.
Perfect. That’s the word. Only she’s perfect, and nobody else. You know it, so face the fact and get over it.
Jag vet inte, men jag älskar dem i alla fall. Konstigt nog. Men det är väl bra att jag gillar något just nu. Annars går jag mest och stör mig på det mesta. Visst tycker jag saker är skoj, men jag kan lika gärna störa mig på samma sak fem minuter senare. Skoltrötthet kallar folk det, och jag antar att det är det jag är. Och jag hatar det.
Muntligt nat.eng prov idag, gick väl hyfsat. Jag kommer aldrig bli nöjd med mig själv, och mer säger jag inte om det provet. Prov ska glömmas bort när de är gjorda, så får det gå som det går.
Imorrn är det fredag, den här veckan har gått sjukt fort. Men det är bra, nu när jag är som jag är. Ju mer jag får avklarat, desto mer slipper jag tänka på. Desto mindre att faila på nästa dag. För det är vad det känns som om jag gör just nu, failar på det mesta. Vissa saker funkar, andra inte. Oftast blir det skit av alltihop.
På lördag ska mammi firas, för hon fyller år nästa vecka. Vet inte riktigt hur mycket folk det blir, men mammis och min släkt är rätt stor, så det blir ganska många bara därifrån. Och alla andra som vill komma. Fyller jämt gör hon, annars skulle vi nog inte fira så här mycket. Men det ska bli kul. Jag älskar att träffa min pratiga, glada och galna släkt. Dom är som jag, helt enkelt. Säger felsägningar hela tiden, ler, pratar, skämtar och skrattar. Berättar om alla knasiga, eller braiga, saker de gjort sedan vi träffades sist, osv. De gör allt en släkt gör när man träffar dem. Sedan har vi ju minsting kusinen också, som det är full fart runt hela tiden. Han får en att se saker genom barns ögon igen, på ett mycket klarsyntare sätt. Hos honom finns inga stora problem, av den typ som finns hos de flesta andra jag umgås med. Det ska helt enkelt bli sjukt underbart att träffa hela tjocka släkten igen.
Vi får väl se om Titti och Korre överlever. Men det ska de nog göra, jag menar, de är ju vana vid mig.
Titti kom ut till skolan idag, kul tyckte jag, även om hon fick mig att bli flumm. Men det funkade faktiskt att skriva uppsats när man var lite flumm, hur konstigt det än verkar. Och nu har jag lite mer ideer också, hon får helt enkelt komma ut dit oftare. Möhö, sen blev det så klart en hel del tjat från oss båda när vi kom hem. Men det behövs ibland. Dessutom måste vi ju ta ikapp allt vi missat sen vi sågs sist.
Kommentarer
Trackback
