Time's up
Just nu, kl 14.37 utspelar sig den sista, obligatoriska itop genomgången för Time1. Det är en rätt underbar känsla, faktiskt. Kommer kännas lite konstigt att inte behöva plugga ItOp snart, eller ja..behöver ju göra en hel de omprov också, men ändå. Snart är det slut, och jag kan betydligt mer om datorer än jag någonsin trott att jag skulle kunna.
Angeliqa och jag är elaka. Vi driver med folk på internet, som förmodligen velat driva med oss från början. Men eftersom vår fantasi är oslagbar och våra kommentarer rätt klockrenam så blir den personen knäckt istället. Ironiskt nog, skriver Angieliqa om just det här på svenskan just nu, och så råkar hon ut för en själv på internet. En som dessutom har visat sig vara dum i huvudet, allt eftersom dagen gått. Först säger han sig inte förstå engelska, men sedan förstår han utmärkt bra de engelska ord vi skrivit. Och en hel del andra skumma kommentarer, men nu är han knäckt. Jag och Angeliqa har kvar våran roll som duktiga, elaka människor. HAHA!
Min Korre är sjuk igen, vilket betyder att jag måste gå på teatern själv. Teater är inte mindre skoj för det, men jag vill ha henne med mig. Det blir skojsigare då, helt enkelt. Tomt i skolan äre också, den som fattar allt jag säger är ju inte här. Fast andra timeare har börjat fatta mina förvirrade, kringgående tankar nu. I alla fall verkar de förstå vad jag säger lite mer än förut. Eller, så bara lever jag lyckligt i min egen lilla värld och antar en massa saker igen. Eller inte.
Jag tänker tvinga Angeliqa och Lina att umgås med mig efter skolan, jag har två timmar att slå ihjäl innan teatern börjar. Men de går nog rätt bra, de hade också några timmar att slå ihjäl så de var perfekt. Nu får de stå ut med mig, helt enkelt.
Jag är en rätt djup människa, har jag kommit fram till. Tänker rätt mycket, för mycket oftast. Såna där jobbigt, långgående tankar som liksom aldrig vill ta slut. Och det mesta diskuterar jag sedan med Korre eller Angeliqa. Angeliqa får höra de allra djupaste, mest viktiga. Korre får höra det mesta. Tur för mig att de orkar lyssna, och komma med bra svar på allt flumm, eller djupa saker jag säger.
Angeliqa och jag är elaka. Vi driver med folk på internet, som förmodligen velat driva med oss från början. Men eftersom vår fantasi är oslagbar och våra kommentarer rätt klockrenam så blir den personen knäckt istället. Ironiskt nog, skriver Angieliqa om just det här på svenskan just nu, och så råkar hon ut för en själv på internet. En som dessutom har visat sig vara dum i huvudet, allt eftersom dagen gått. Först säger han sig inte förstå engelska, men sedan förstår han utmärkt bra de engelska ord vi skrivit. Och en hel del andra skumma kommentarer, men nu är han knäckt. Jag och Angeliqa har kvar våran roll som duktiga, elaka människor. HAHA!
Min Korre är sjuk igen, vilket betyder att jag måste gå på teatern själv. Teater är inte mindre skoj för det, men jag vill ha henne med mig. Det blir skojsigare då, helt enkelt. Tomt i skolan äre också, den som fattar allt jag säger är ju inte här. Fast andra timeare har börjat fatta mina förvirrade, kringgående tankar nu. I alla fall verkar de förstå vad jag säger lite mer än förut. Eller, så bara lever jag lyckligt i min egen lilla värld och antar en massa saker igen. Eller inte.
Jag tänker tvinga Angeliqa och Lina att umgås med mig efter skolan, jag har två timmar att slå ihjäl innan teatern börjar. Men de går nog rätt bra, de hade också några timmar att slå ihjäl så de var perfekt. Nu får de stå ut med mig, helt enkelt.
Jag är en rätt djup människa, har jag kommit fram till. Tänker rätt mycket, för mycket oftast. Såna där jobbigt, långgående tankar som liksom aldrig vill ta slut. Och det mesta diskuterar jag sedan med Korre eller Angeliqa. Angeliqa får höra de allra djupaste, mest viktiga. Korre får höra det mesta. Tur för mig att de orkar lyssna, och komma med bra svar på allt flumm, eller djupa saker jag säger.
Kommentarer
Trackback
