CanonCula - Och så här blev det

Nu, äntligen är den här. Våren!

Okej, jag håller med, med flera dm snö utanför fönstret ser det inte ut som om våren är här riktigt än. Men det känns, känns i luften och syns på ljuset. Och det hörs på fåglarna. Det finns inte mycket som slår känslan av att nu, äntligen är det vår. Snart har snön försvunnit, det blir varmare och sen kommer sommaren och sommarlovet.

Det är inte utan orsak att man längtar till våren. Bara tanken på att kunna lägga bort alla vinterkläder, jackorna, vantarna, halsdukarna, skorna, mössorna, får mig att  hoppa upp och ner av glädje. Jag älskar vintern, i två månader. Sedan kan den gärna få försvinna, så att våren får ta vid.

Den här våren kommer bli bättre än den förra, förra året hände så otroligt mycket jobbiga saker, men också bra. Bra, som att jag hade så fruktansvärt kul med mina två kompisar. Det var vi som flummade, skrattade mest. Det var grymt skönt att ha dom när allt annat hände. Allt jobbigt, som jag försöker förtränga. Och ändå kan jag inte det, för det gjorde mig till en starkade människa, den jag är idag.  Men i år, blir det bättre. Allt jobbigt hände förra året, nu händer allt bra. Hoppas jag i alla fall. I år har jag också fler folk som kan göra allt roligt, alla glada, galna Timeare som utgör mitt andningshål.  Och naturligtvis, de som fanns där i fjol finns nu också.

Våren gör mig hoppfull, jag vågar tro mycket mer på att allt bara kan bli bättre och bättre. Annorlunda.