Överraskningarnas dag?

Nej, inte riktigt kanske. Men kul har jag haft i alla fall. För trots att det var en måndag, har jag vart så otroligt glad. Det är konstigt vad jag glad jag varit. För även om man är glad på morgonen, så brukar måndags lektionerna döda en rätt rejält. Men icke. Programmeringen gick skitbra, jag gjorde ju trots allt alla uppgfiter man skulle, för första gången på länge och jag höll med glad precis hela tiden! Jag blev lite chockad över mig själv.

Fick höra att en kille i klassen varit i Kil på fest. Jag kunde inte riktigt förstå varför han ville hit. Jag menar, jag vill bort härifrån så fort som möjligt. Så jag förstår mig inte på folk som vill hit. Kommer väl aldrig att göra heller. I alla fall förknippade jag honom med Kil resten av dagen, så fort jag såg han. Det släppte faktiskt i slutet av dagen, i takt med att jag förlorade lite av mitt humör.

Vad ska man säga annars? Jag och Korre drog runt och hade skoj, sen räddade jag Angie ett tag också. Eller, hon räddade mig. Vi räddade varandra på samma gång, för en gångs skull. Heja oss!

Imorrn äre mammis födelsedag och jag kommer inte hem förrän vid nio. Det känns lite hemskt faktiskt, att känna att jag inte kan ta ledigt för hennes födelsedag osv, men jag får väl fira henne hela natten sen. Så är jag lagom rolig på onsdagen också. Nej, helt seriöst känns det lite taskigt, tur att hon iaf fått present redan. Det dövar det dåliga samvetet lite.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0