I'm late back to reality
Fredag är en rätt härlig dag. För efter fredag, kommer lördag och då får man sova. Dessutom slipper jag åka buss, och massa mer jobbiga saker. Typ..slipper tänka på allt jag borde göra den dagen, så jag slipper det nästa.
Lördagar är bra, då är man fri. För på söndagar, då blir man lite depp eftersom nästa dag är måndag, och allt börjar om igen.
Den här fredagen var speciellt bra, för den tillbringades med Titti. Hon är den där människan som funntis med i flera år, och känner en bättre än de flesta andra. Som man kan prata med allt om, och ha kul med. Samtidigt som vi tog igen alla tankar och prat (läs skvaller och tjat) vi inte berättat för varandra än, såg vi på den otroligt söta filmen a Cinderella Story. Det är en sån där film som många skulle kalla äkta tjejfilm, men bra är den ändå. Speciellt fastnade repliken som gick något liknande : I'm late back to reality. Samtidigt som den passar in i filmen, den är på precis rätt ställe, och, den passar in i mitt eget liv.
Det känns lite så, när ska jag tillbaka till verkligheten då jag inte är glad och lycklig jämt? Visst är jag oerhört glad över att jag inte har några större problem här i världen, men kan det inte bli för bra för att vara sant? Att man inte kan känna glädje utan att känna sorg? Det är väl så man säger, och vart finns den där sorgen som ska balansera upp det hela? Okej, jag erkänner, jag sörjer inte direkt att den uteblir, men jag gillar inte när det inte finns nåon balans. Det känns som att då kommer allt att hända på samma gång istället, och det är det sista jag vill. Jaja, den där balansen kommer väl dyka upp någon gång, antar jag. Under tiden som den uteblir, tänker jag vara så glad som möjligt.
Skratt sägs förlänga livet, herregud vad länge jag kommer leva.
Lördagar är bra, då är man fri. För på söndagar, då blir man lite depp eftersom nästa dag är måndag, och allt börjar om igen.
Den här fredagen var speciellt bra, för den tillbringades med Titti. Hon är den där människan som funntis med i flera år, och känner en bättre än de flesta andra. Som man kan prata med allt om, och ha kul med. Samtidigt som vi tog igen alla tankar och prat (läs skvaller och tjat) vi inte berättat för varandra än, såg vi på den otroligt söta filmen a Cinderella Story. Det är en sån där film som många skulle kalla äkta tjejfilm, men bra är den ändå. Speciellt fastnade repliken som gick något liknande : I'm late back to reality. Samtidigt som den passar in i filmen, den är på precis rätt ställe, och, den passar in i mitt eget liv.
Det känns lite så, när ska jag tillbaka till verkligheten då jag inte är glad och lycklig jämt? Visst är jag oerhört glad över att jag inte har några större problem här i världen, men kan det inte bli för bra för att vara sant? Att man inte kan känna glädje utan att känna sorg? Det är väl så man säger, och vart finns den där sorgen som ska balansera upp det hela? Okej, jag erkänner, jag sörjer inte direkt att den uteblir, men jag gillar inte när det inte finns nåon balans. Det känns som att då kommer allt att hända på samma gång istället, och det är det sista jag vill. Jaja, den där balansen kommer väl dyka upp någon gång, antar jag. Under tiden som den uteblir, tänker jag vara så glad som möjligt.
Skratt sägs förlänga livet, herregud vad länge jag kommer leva.
Kommentarer
Trackback
