CanonCula - Och så här blev det

Det finns några få människor som gör att jag blir så sjukt galen av nyfikenhet. Varför? Jag förstår inte, det kliar i mej av att vilja veta, jag gillar inte att inte veta saker. Ha, där fick jag till det.  Nej, seriöst, snart orkar jag inte längre. Och just som jag tror (läs hoppas) att det håller på att bli bättre, då blir det mer! Nej, fy fan. Jag har visserligen lätt för att bli nyfiken på saker och ting, men det här, det tar priset.

Haha, idag fick Korre stå ut med mig hela dagen. Jag orkade inte med speciellt många andra människor några längre stunder. Dagens roligaste grej, var så underbar så det finns inte. FranskaStefan visade oss en sång, och ja..den var underbar. Jag och Korre gjorde en egen version av den sen, vilket gjorde att vi bröt ihop totalt. Någon i klassen tyckte det lät som en fyllesång, när jag sjöng och Korre nynnade melodin, men nej. Det var helt enkelt vår version.

Igår kom Bastianerna tillbaka igen. Det är mitt och Korres egna ord. Och kommer alltid att förbli. Jag vill bara att folk ska veta att igår kom de tillbaka, och jag vill att ni ska veta att vi faktiskt är så smarta att vi kan komma på egna ord.

Herregud, där ljög jag. Jag sa visserligen häromdagen att Korre är bäst, men nej. Vi är inte sådär jättesmarta jämt, även om det klickar till då och då. Ibland undrar jag vem som är mest borta av oss två. Det borde nog bli ganska jämt, men just nu tror jag att jag leder. Jag är ju expert på att säga konstiga saker.