Jag vägrar
Det enda jag verkligen inte har tid med är att bli sjuk. Och vad händer? Jo, jag blir sjuk. Visserligen inte så farligt, än kanske man ska säga, men vem vet hur illa det blir? Jag kanske får influensa och blir däckad en vecka. Det hoppas jag innerligt inte, jag har fasen inte tid att ligga hemma och må dåligt.
Det har man väl aldrig tid med egentligen när man går Time, men speciellt inte nu känns det som. En hel hög med redovisningar och annat som måste fixas, och om jag blir sjuk kommer jag inte palla att fixa något av det. Inte bra.
Så den här helgen blir det till att vila, knarka halstabletter och äcklig echinagard och bara försöka undvika att bli sjukare. Korre är redan sjuk, och lite Angie också. Jag vill inte tillhöra deras lilla grupp av sjuka människor. Även om de är trevliga människor. Att vara sjuk är inte kul, jag hatar det även om det än så länge bara är lite halsont och misstänkt feber. Men kommer det, så kanske det kommer en massa annan skit också, vilket jag helst vill slippa.
Möhöhö, det är tråkigt att skriva om sjuksaker. Kan skriva om en rolig sak istället. I fredags slutade vi halv två, efter fysiken! Då följde jag med Angie hem, vilket var mycket skoj. Först riskerade vi våra liv, iaf jag, när vi gick den långa (!) vägen från bussen hem till henne. Väl där, blev jag kär i hennes hus. Milt sagt. Jag helt enkelt älskade det, vilket hon kommer få höra ofta nu. Stort, fint och ja, perfekt typ. De timmar jag var där blev det nästan enbart oerhört mycket flumm. Vi skrattade, gjorde nudlar, skrattade, åt och skrattade lite mer. Sen hann vi med några marsmallows där någonstans också. Kan bara säga en sak: Folk förändras, helt klart. Jag har inte kommit över saken än, kommer nog aldrig riktigt göra det. Det är inget illa ment, men jag kan helt enkelt inte fatta det.
Det har man väl aldrig tid med egentligen när man går Time, men speciellt inte nu känns det som. En hel hög med redovisningar och annat som måste fixas, och om jag blir sjuk kommer jag inte palla att fixa något av det. Inte bra.
Så den här helgen blir det till att vila, knarka halstabletter och äcklig echinagard och bara försöka undvika att bli sjukare. Korre är redan sjuk, och lite Angie också. Jag vill inte tillhöra deras lilla grupp av sjuka människor. Även om de är trevliga människor. Att vara sjuk är inte kul, jag hatar det även om det än så länge bara är lite halsont och misstänkt feber. Men kommer det, så kanske det kommer en massa annan skit också, vilket jag helst vill slippa.
Möhöhö, det är tråkigt att skriva om sjuksaker. Kan skriva om en rolig sak istället. I fredags slutade vi halv två, efter fysiken! Då följde jag med Angie hem, vilket var mycket skoj. Först riskerade vi våra liv, iaf jag, när vi gick den långa (!) vägen från bussen hem till henne. Väl där, blev jag kär i hennes hus. Milt sagt. Jag helt enkelt älskade det, vilket hon kommer få höra ofta nu. Stort, fint och ja, perfekt typ. De timmar jag var där blev det nästan enbart oerhört mycket flumm. Vi skrattade, gjorde nudlar, skrattade, åt och skrattade lite mer. Sen hann vi med några marsmallows där någonstans också. Kan bara säga en sak: Folk förändras, helt klart. Jag har inte kommit över saken än, kommer nog aldrig riktigt göra det. Det är inget illa ment, men jag kan helt enkelt inte fatta det.
Kommentarer
Trackback
