CanonCula - Och så här blev det

Jag är trött på all skit, igen. Framför allt är jag återigen trött på mig själv. Fy fasen säger jag bara. Aldrig nöjd, aldrig glad. That's it.

De två vännerna Titti och Emmy gjorde i alla fall min fredag och halva lördag. Det var länge sen, det var efterlängtat och det var skoj. Absolut något som ska göras om inom snar framtid, hoppas jag.

Jag hade en läskig dröm häromnatten. Jag tänker inte säga vad den handlade om, det var way to much details för det. Men jag är sååå grymt glad att det bara var en dröm. För om det skulle hända i verkligheten..ja, herregud, jag vet inte vad jag skulle göra med mig själv. Inte något så drastiskt som att dö, det var det för bra för..men ja. Något mindre bra skulle förmodligen hända med mig. Usch. Men det var bara en dröm, bara en helt vanlig dröm.

Angie fick mej att läsa hennes uppsats nu, den var bra, riktigt bra. Och samtidigt blev jag nervig för min egen. Som enligt mig inte är alls lika bra. Jag vågar liksom inte riktigt tro folk som säger att jag skriver bra, speciellt inte när jag har noll procent skrivarlust. Det går bara inte att se positivt på det då.

Perfektionist och jag går hand i hand.